Det är ju nåt man kan höra mycket om. Och jag blev lite inspirerad att dela med mig av en personlig historia från min ungdom om just detta. För ibland är det inget större problem med att någon ljuger mycket, och de kan ha anledningar till att de ljuger som inte är riktigt deras fel.

I andra fall kan det förstöra åratal för en, och bryta ner en på ett sätt som är hemskt.

Jag hade en vän när jag var yngre, vi träffades via internet och sen många gånger IRL, och hon ljög massor om allt. Jag brydde mig inte när vi var åt det yngre hållet för jag kunde se igenom hennes lögner oftast och det var triviala saker.

Sen blev vi äldre och hennes lögner blev mer allvarliga och trovärdiga för hon blev bättre på det. Till slut trodde jag på mycket av vad hon sa för det var inte sensationellt och WHOAOAOA längre.

Sen ljög hon om saker som gjorde att jag skadades psykiskt. Och när jag fick reda på att detta varit lögner och jag alltså hade mått psykiskt dåligt över saker som aldrig hänt eller personer som aldrig funnits så var jag tvungen att bryta med henne. Jag konfronterade henne, hon försökte tona ner en del lögner och bortförklara dem och andra lögner insisterade hon var sanna och alltid hade varit. Så hon kunde aldrig erkänna att 90% av vem hon var och vår vänskap var bara rena och skära lögner. Jag har ingen aning om vem hon egentligen var. Och detta var när vi hade varit nära vänner i flera år och hälsat på varandra flera gånger trots att vi bodde långt ifrån varandra och jag trodde vi var bästa vänner.

Jag bröt med henne och det tog kanske ett år att lyckas klippa alla band. Jag var ung, hade många psykiska problem, få vänner, så det var inte så enkelt som det "borde" ha varit med tanke på att hon fortfarande ljög och hittade på. Men till slut kunde jag avbryta allt och vi har inte pratat på 12-13 år eller mer kanske.

Däremot förlorade jag allt som allt kanske 10 år av mitt liv, inte bokstavligen, men det färgades STARKT av vad hon hade gjort mot mig. För att det inte bara när vi var vänner men även senare gjorde att jag inte kunde lita på folk, fortfarande grät över saker som inte hade hänt men som ändå nästan kvävde mig, jag ville inte skaffa nya vänner på samma sätt, osv. Det var liksom en period i mitt liv, där jag dessutom var i en ålder där man formas väldigt mycket som individ, och detta hjälpte inte alls.

Jag har flera psykiska diagnoser nu och en del av dem förklarar att jag kunde vara så "blind" till en hel del av hennes lögner. Ja till en början kunde jag se igenom dem, sen kunde jag inte det alls, även när de blev mindre och mindre trovärdiga igen. Jag hade blivit hjärntvättad nästan - inte specifikt av henne, utan bara av hela situationen och min extrema dåliga psykiska ohälsa och mitt enorma behov av att ha en vän.

Har till denna dag ingen egentlig aning om varför hon ljög. Däremot vet jag att hon har några diagnoser nu också, och jag tror det spelade in och jag tror inte hon egentligen ljög för att vara elak men det blev en besatthet och mer något hon blev tvungen att göra nästan. Och att hon kanske trodde på det själv till slut. Detta är bara spekulationer dock. Men jag tror inte hon gjorde det för att hon ville göra någon illa, inte helt åtminstone.

Men det skadade mig ju inte mindre då.

I dagsläget har jag låg tolerans för lögner hos vänner, om jag inte kan förstå helt varför de ljuger. Ibland måste man ljuga av olika anledningar, kanske nåt så enkelt att det inte är ens egen information att ge ut utan det är någon annans hemlighet och så ljuger man om man blir frågad om det för att man inte kan tala sanning just då.

Men generellt så avskyr jag lögner. Inser jag att någon utan en riktig anledning ljugit för mig om mycket så måste jag bryta och tilliten går inte att få tillbaka. Jag skulle annars inte säga dock att denna människa påverkar mig längre. Jag önskar henne inget ont och hoppas det går bra för henne vad hon nu gör. Men jag önskar samtidigt att jag aldrig hade träffat henne.

Ville bara dela med mig lite kring det här med att vänner ljuger. För ibland påverkar det ens liv knappt alls, ibland kan det stjäla massor från dig. Så man får fråga sig själv hur stort är detta, är det förståeligt på någon nivå, och kan jag leva med det?

Har man en vän som man vet ljuger om att de hade hund när de var liten eller nåt och man inte vet varför men känner att det är så trivialt så det får vara för i övrigt är de bra människor så behöver man kanske inte direkt göra så mycket "åt" det. Men tillit är ju viktigt i en vänskap och har man fångat någon i många lögner som de inte kan förklara eller liknande då kan det ju bli svårt att lita på NÅT de säger till slut. De kanske t.o.m. ljuger om vad de åt till middag igår. Inget som skadar dig, men när man börjar ifrågasätta t.o.m. sådana saker så är det värt det längre?

Blev längre än jag trodde, bara blev så. Ha! 🤦‍♀️🤷‍♀️