Jag har ganska så svårt att få vänner då jag är väldigt blyg

JA ,
Kan börja med att säga : Vilken fantastisk fråga och initiativ till detta.

Jag är en sådan person som har väldigt lätt för att få nya vänner , med åren som gått och olika arbeten som jag har haft blev det lätt nya vänner .

Det är precis som att jag har ett "horn" som står upp i pannan och säger ; Prata med mig , jag är en mycket sympatisk tjej/ kvinna , lätt att prata med .

Så har det varit ,, med åren har jag valt att ha en "vänkrets" . Man orkar inte umgås med alla och envar .Även utbytet av det har blivit annorlunda.

Jag är en social och utåtriktad person , pratar med "alla" . Dömer ingen .
I min värld är alla människor på olika sätt . Goá och varma .

Idag väljer jag att vara för mig själv utav andra orsaker , jobbat för mycket helt enkelt som tagit slut på mina krafter .

Trivs med mitt liv. Visar en bild på min älskade syster när hon kramar ett träd , som inger en lugn och behaglig insikt att du måste tänka på dig "själv" i slutändan.

För min del skulle jag säga att det har sett olika ut genom åren. Som betydligt yngre kunde jag ha lätt för mig att skaffa vänner, men när jag kom upp i lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet blev det svårare och svårare. Ofta för att jag inte tyckte de personerna kändes särskilt intressanta, eller så var de bara för jobbiga för mig att vilja umgås med dem.

Blev dock ofta utfryst i mellan -och högstadiet samt inte behandlad särskilt trevligt varav jag inte fick många vänner för jag ansågs inte normal enligt dem och var alldeles för blyg. Hade kanske 1-3 vänner dock i högstadiet som tyvärr slutade i att de visade sig inte vara speciellt trevliga.

Hade svårt i att få vänner på gymnasiet första året, men långsamt och säkert fick jag vänner då jag började att våga vara mig själv, klä mig som jag känner för. Jag behövde inte vara normal, för vad definierar normal egentligen?

Just nu skulle jag vilja säga att jag har hyfsat lätt för mig, och omfamnar mig själv med några få väldigt nära vänner. Annars kan det gå i perioder då jag drar mig undan från att söka kontakt med folk pågrund av att jag är upptagen i livet eller allmänt trött och känner för att vara den ensam varg jag egentligen alltid varit.

#2 Tack, jag försöker att göra mitt bästa :)

#3:

Vilken historia du varit med om !

Jag behövde inte vara normal, för vad definierar normal egentligen?

Förstår precis dina ord om att " vad är det som definierar normal" ?

Jag har / när då den där personen som "säger ifrån och säger vad jag tycker " , gillar inte orättvisor och mobbning.

Jag hörs och syns , skrattar högt .
Har jobbat i butik och inom Restaurang branchen så jag har ansiktet utåt . Man måste le till kunder och gäster . Får INTE säga emot vad än kunden/ gästen än säger.

Vissa dagar kunde jag inte vara tyst .

Skrattar åt olika händelser som jag minns från att jag jobbade i ett Cafe i stan / Biblioteket .
Det kom in en familj och ville fika , visst sa jag varsågod .
föräldrar och ett barn/ dotter .
Alla hade med sig olika typer av "maskiner" , laptop , Ipad och Iphone.
Skulle vi kunna få en kopp kaffe , en Latte och en Cola sa kvinnan ?

Det här är ett Café med själv servering sa jag, varsågod att komma fram .
Kvinnan började plocka fram påsar som dem köpt från Mc-Donalds och då inflikade jag snällt : Här får man inte ta med "medhavd mat" .
-Va sa hon och började skälla högt , skulle anmäla mig till chefen , ,

Jag sa snällt åter igen att det här är ett Café , . .

Vissa gånger är det bäst att vara tyst och agera fint.

Jag har väldigt få vänner och har alltid haft. När jag pluggade på universitetet hade vi väldigt mycket grupparbeten med ständigt nya grupper, och jag har inga problem med att arbeta tillsammans med olika människor och att hitta min plats i en grupp. Däremot blir jag lätt osäker i nya sociala situationer. På mitt jobb har jag en del kundtjänst och även där tycker jag att jag får bra kontakt med människor, och överlag är samtalen positiva. Jag tycker jag har bra relationer med mina kollegor - som kollegor.

Men jag är inte en särskilt social person. Att vara social kostar ofta mer än det ger mig. Dom flesta människor är helt okej att umgås med och det är inte så att jag ogillar att prata med mina kollegor tex, men det är väldigt få människor jag verkligen vill bygga en närmare relation med och som jag 100% frivilligt umgås med. Efter en dag på jobbet med alla dess sociala situationer är jag oftast väldigt nöjd med att få vara själv.
Att prata med folk online fungerar däremot bättre :)

Så jag vet egentligen inte om jag har lätt att få vänner, för det är väldigt sällan jag försöker. Jag tror (hoppas?) att jag överlag uppfattas som trevlig och hyfsat lätt att prata med, även om jag vet att jag lätt uppfattas som konstig/speciell också. Men jag tror dom flesta känner av att jag inte är intresserad av någon djupare relation och då stannar det där liksom.

Det kan säkert finnas fördelar med att vara mer social och ha ett större kontaktnät, men jag är nöjd med min situation som den är.

Jag har nog lätt att få vänner.

Är typ tvärtom är ganska blyg av mig

Jag tar mest in situationen, och är tyst i början. När jag lärt känna någon släpper jag på det och börjar prata mer.

Jag har ganska svårt att få vänner eller inte. Det beror helt på helt enkelt.

Äe väldigt blyg men har lätt för att få vänner.

Jag är inte bra på att få vänner eller hålla kontakten då det inte verkligen ligger i min natur. För mig kostar sådant oftast betydligt mer än vad det ger (energimässigt).