Umgås mest med det motsatta könet, alltså killar. Men har visserligen tjejkompisar också. Kommer bättre överens med killar än med tjejer, tycker att de är mer raka och kan prata om allt med dom. Det kanske beror på intressen och annat, men för min del har det nästan alltid varit så sen jag var liten att jag trivts bättre med killar än med tjejer.

Det spelar överhuvudtaget ingen roll alls, likaså ålder, härkomst osv.

#2 Håller med dig ang. ålder, härkomst osv. Fast av nån anledning är de flesta av mina kompisar äldre än mig 🤔

Det spelar ingen roll, men av någon anledning är mina närmsta kompisar killar, och de som är mer en bekantskap är tjejer. De flesta är äldre än jag.

Det har nog bara blivit så. Man klickar med olika.

Jag brukar generellt sett trivas bättre med killar än kvinnor, och i en ny grupp brukar jag klicka snabbare med killar än med tjejer. I högstadiet hade jag enbart killkompisar, och fram till sexan var vi tre tjejer och tio killar i klassen, i högstadiet var vi två tjejer och tjugo killar. Jag har sedan dess gått i två klasser (nian samt gymnasiet) där det varit jämnare könsfördelning, men jag trivdes faktiskt bäst i klassen jag gick i fram till högstadiet. Det kan dock lika gärna bero på att det var personer jag kände från lekis och som jag växte upp med, och därför kände mig trygg med (:

Men åtminstone i högstadiet upplevde jag att det bland tjejer i min omgivning var mer tjafs och prat bakom ryggar medan det bland killarna var rakare och enklare, hade man ett problem sa man det och så löste man det. Sen var jag inte intresserade av samma saker som dom jämnåriga tjejerna i högstadiet, vilket gjorde att dom lätt uppfattade mig som udda och inte ville umgås med mig heller. 

Men naturligtvis är ju inte alla så, man är självklart individer och måste inte bete sig på ett visst sätt bara för att man är ett visst kön. Jag skulle aldrig låta bli att umgås med en person med en viss person baserat på kön (eller ålder, härkomst eller liknande för den delen). Är det en trevlig person som jag gillar och trivs med, så struntar jag i vad personen har i byxorna (: Men jag har helt enkelt sökt efter personer som varit mer lik mig, och det har råkat varit killar som passat in på det. Nu i gymnasiet har jag hittat fler tjejer som jag trivs med också, så nu är det ganska jämnt i min bekantskapskrets. 

Jag brukar även komma överens bättre med personer som är äldre än mig, än med yngre/jämnåriga.

Jag har endast samkönade vänner så jag antar att svaret blir att jag hellre umgås med samkönade personer. I min klass från 6-9 så var i stort sett 95% av killarna rasistiska och sexistiska kåta idioter som tyckte att de hade rätten till att uttrycka sig hur dom ville och ta på vem dom ville och var dom ville, usch! Antar att detta kanske har lite att göra med att jag endast har samkönade vänner, men alla killarna i gymnasiet jag går på är hur schysta som helst :)

Jag umgås med båda, men kommer helt klart bättre överens med killar än tjejer. :P

Jag är en ickebinär transperson och umgås med folk av alla olika kön.  Generellt trivs jag kanske lite bättre bland andra transpersoner dock, på grund av att jag möter färre fördomar och mindre hat i den gruppen.

Det spelar ingen roll, jag umgås med båda, men på senaste har jag börjat umgås mer med tjejer, men annars i hela mitt liv har jag bara haft kill kompisar.

Jag föredrar egentligen inget kön framför något annat att umgås med, MEN tyvärr känner jag att jag drar mig för att lära känna fler killar eftersom det ALLTID blir så för mig att personen blir kär i mig och jag aldrig i killen, vilket vanligtvis leder till att vänskapen tar slut eller blir väldigt komplicerad.

Jag önskar verkligen att jag kunde lära känna någon kille någon gång där det bara finns vänskapskänslor och ingen annan laddning från vare sig mig eller honom….

Hur som helst är önskar jag att jag kunde hitta någon vän av kvinnligt kön att umgås med som jag trivs med, det var väldigt länge sen nu (mycket jobbigt har hänt i mitt liv, de tjejkompisar jag har haft har jag antingen behövt säga upp kontakten med eller så har de flyttat till andra sidan sverige och runnit ut i sanden p.g.a det)

Jag skulle nog säga att det inte spelar någon roll alls för mig vem som är min vän, så länge han eller hon är schysst och så. Om vi är vänner så är vi vänner liksom, inget annat spelar någon roll.

Dock så har jag lättare att umgås med killar än tjejer (kan också bero på att jag inte riktigt "passar in" i tjejgrupperna på min skola). Tycker att killar rent allmänt är trevligare och rakare än tjejer. De är lättsammare att vara med, inte lika långsinta, dömer inte lika hårt. Jag har lättare att prata med killar än med tjejer helt enkelt. Om ett gäng killar snackar om något som jag inte kan bidra med något i (typ data eller motorcyklar), så skämtar dem bara bort det och byter samtalsämne, eller nöjer sig med att jag kanske sitter tyst i fem-sex minuter. Det är inget konstigt med det. Om ett gäng tjejer däremot snackar om något som jag inte kan (eller vill) bidra med något i (typ mode, smink eller sex), blir det värsta stora grejen av det, och helt plötsligt är jag konstig och annorlunda. Många gånger tycker jag att tjejerna på min skola har "mognat" för snabbt på något sätt. Varför är det ett måste att festa och dricka hela tiden? Har inget emot personen som gör det, tycker bara att det är lite onödigt, framförallt när vissa inte vill umgås på något annat sätt. Vad hände med att gå på bio eller ta en fika på stan liksom?

Är väldigt olika. Så länge man kan prata om annat än fest,smink etc så är man min vän. Är såklart inge fel på partyprissarna men är själv en naturtjej som nog vet mer om skogen och djur än smink och kändisar. Så utöver mina hund-och hästvänner så föredrar jag nog att umgås med killar, just för att vi brukar ha mer att prata om :).

Har under hela min uppväxt kommit bra överens med båda, men på senare tid känner jag att tjejer bara är extremt påfrestande. Vet inte om det beror på åldern, intressen eller så men det ska alltid pratas och göras "tjejgrejer" som fest, smink, shopping och så vidare vilket jag inte är intresserad av alls. Eftersom att jag springer runt på konserter där majoriteten är killar blir det lätt att man hänger med dem under konserten och det gör också att man får lite svårare att prata med tjejer. Men jag har idag lika många tjejkompisar som killkompisar, men har mer kontakt med killarna faktiskt :)

Egentligen kan jag umgås med båda könen om det är i vänskapssyfte. Dock kommer jag nog satsa mer på kompisar i mitt kön för att inte skapa missförstånd.

Kön spelar ingen roll, inte heller ålder.
Men av någon anleding har mina killkompisar varit de som stått mig närmast, fast de flesta kompisarna (till antalet) har varit tjejer

Mina bästa vänner är av det motsatta könet. Tjejkompisar har jag bara  haft 3 stycken av. Den senaste försvann redan innan jag kom in i vuxenlivet. Tror inte att jag vet riktigt hur man umgås med samskönande, om jag ska vara ärlig.

Mina allra närmaste vänner är och har alltid varit tjejer. Men när det ska umgås i grupp föredrar jag killkompisar.

En stor grupp där det bara är tjejer blir som en hönsgård (mycket kackel om ditt och datt som sällan intresserar mig). I värsta fall blir det snack bakom ryggen och utfrysning av vissa. Killar är mer raka och visst kan de snacka om saker som inte intresserar mig, men det är bara att slå dövörat till en stund. En konflikt mellan tjejer brukar bli långdragen och fler blir ofta indragna. En konflikt mellan killar är mer kortvarig och oftast löses den på tu man hand. Negativt är att killar ibland kan spåra ur och börja slåss. Det är mer sällsynt mellan tjejer.

I skolor och på arbetsplatser kommer man igång snabbare med gruppaktiviteter och kör mer rakt fram om det är en mansdominerad grupp. Den enda gång jag kan uppskatta kvinnor i grupp är när någon ska tas om hand, när någon är ledsen eller rädd. I sådana situationer har tjejer lättare att veta hur man ska bete sig än killar brukar ha. 

Jag vet att jag generaliserar, men det är min erfarenhet att en majoritet av respektive kön beter sig som jag gett exempel på. Jag hoppas att de som växer upp nu kan förändra dessa mönster. Särskilt som jag har en son som jag vill ska våga visa sina egna och förstå/kunna hantera andras känslor, även när han blir vuxen. 

Sorry om det blev lite OT!

Jag umgås nog lika gärna med båda. Har både väldigt bra tjejkompisar och väldigt bra killkompisar. Föredrar inget framför det andra, finns fördelar och nackdelar med båda.

Jag umgås helst med äldre än mig själv vare sig det är kvinnor eller män. Annars föredrar jag att umgås med män även fast det finns undantag bland kvinnor.

När jag var yngreville jag enbart umgås med tjejer. Idag bryr jag mig inte ett skit!

Har både tjej- och killkompisar.

Umgås gärna med båda könen, men de flesta killar jag känner umgås hellre med killar, så jag är mest med tjejer endå… 😀

Mina närmaste vänner är 2 tjejer (en Tomboy som antagligen blir en kille på senare år) och en kille.  Jag bryr mig inte  om vem du är, får vi en relation och kontakt hade vi säkert kunnat bli bra vänner.

Jag har lättare att umgås med killar även om jag har fler väninnor, som då är av samma kön. Jag tycker att män (motsatt kön) är lättare att umgås med då de är mindre komplicerade och har mindre drama runt om sig. Enligt min åsikt även ärligare och har en rakare kommunikation.

Jag umgås helst med tjejer nu de senaste åren. Förut var det lättare att umgås med killar, och det är det väl egentligen fortfarande. Men jag saknar att ha en tjejkompis att tissla och tassla med och bara vara allmänt tjejig med och allt det där. Eller, ja, jag har typ en sån kompis, men det är 10 mil mellan oss, så det blir inte mycket med det liksom.

De flesta av mina närmaste vänner är män. Det har bara blivit så.

Som liten grabb hade jag bara killar som kompisar. Umgicks överhuvudtaget inte så mycket med tjejer under barn-/ungdomstiden. Som vuxen märker jag dock att jag har lättare att bli djupare bekant med kvinnor, vilket både är på gott och ont.

Passar inte riktigt in i den typiska "grabbmallen", eller vad man skall kalla det, men å andra sidan blir det ibland lite konstigt om man bara umgås med kvinnor.  Jag kan såklart umgås med både män och kvinnor, men eftersom jag kan vara rätt så eftertänksam och filosofisk av mig så blir det att jag dras mer till kvinnosällskap. Det känns som att det finns mer utrymme för sådant bland kvinnor.

Killar tycker jag är lättast att umgås med. Jag har lite svår för det tjejiga sättet som ofta blir. Sitta och snacka en massa skit, skit om folk eller karlar. Kan inte med det. Och inte hur många tjejer söker bekräftelse hos sina kompisar heller. Men måste jag så umgås jag med tjejer. Men då ska dom vara speciella. Och ha liknande intressen som mig.

Jag har en ovana att bli placerad, eller placera mig själv, i tjejers kompisfack.

Och eftersom jag har haft alldeles tillräckligt med tjejkompisar, som sitter och gnäller över hur illa de blir behandlade av alla andra killar de ligger med, så umgås jag numera bara med tjejer om förmånerna ingår.

För jag vill inte längre vara någon form av gratisterapeut.
Jag vill också ligga.