Annons:
Etikettövrigt
Läst 2100 ggr
Therese
2016-01-06 14:30

Jobbig vänskap

Skrev detta i Relationer iFokus men fick tips om att lägga upp det här med.

Jag har en barndomsvän.

Vi umgicks alltid som barn och vi var på samma plan, jag följde med till deras sommarställe, ja ni vet, en riktig vänskap.

När jag slutade åttan flyttade jag ifrån staden jag växte upp i och vi träffades sällan, tror det mattades av redan innan dess men det är lite luddigt.

Vi har försökt ta upp kontakten flera gånger sen 2008 men vännen har problem med bland annat depressioner och jag har försökt ta all skit. Helt plötsligt får man ett sms om att hon tagit bort mig som vän och inte vill ha kontakt. Eller så har jag reagerat fel någon gång enligt henne. Vi är väldigt olika.

De senaste tre åren har hon pendlat fram och tillbaka väldigt mycket. Jag har alltid förlåtit och tagit tillbaka, accepterat varenda gång hon ställer in när vi ska ses..

För kanske två år sen så hade jag varit ute utan min sambo och åkte hem själv, han var ute med sina kompisar och jag hade tråkigt och pratade med henne. Hon tyckte då att det var sjukt att jag inte åkte till min sambo (vi umgås var för sig ibland och vi behöver det) och sen så var han världens dummaste människa.. Hon hade inte ens träffat honom och hon trodde pga att jag inte ville störa hans kväll för att min kväll fick ett tråkigt slut så är han en elak pojkvän. Då blev jag arg och bet ifrån ordentligt. Sen kom ursäkterna och jag accepterade efter att hon bett min sambo om ursäkt.

Idag när jag vaknade hade jag ett långt meddelande om hur jag sårat henne och att hon tagit bort mig som vän på instagram och facebook men att vi ju kan prata via chatt. Då tackade jag för mig. Jag vet ju att ursäkterna kommer komma och jag vet inte vad jag ska göra.

Många undrar varför jag godtar och tar tillbaka men det är väl just det att det är en barndomsvän och jag tycker om henne. Men vi är sjukt olika.

Hur skulle ni göra? Jag får dåligt samvete också med tanke på depressionerna :/

Som jag trodde började hon ringa och smsa, jag hade såklart varit dum och elak då jag tog upp att jag tyckte hon nedvärderade mig pga hon så gott som varje gång vi träffas kollar uppifrån och ner med en blick som verkar undra varför jag inte använder märkeskläder. Det känns så i alla fall. En gång var hon hos mig och ville ha en kopp te, då gjorde jag en kopp och hon rörde den inte ens, jag kände mig smutsig och det följer mig än idag.. Hon tyckte jag var otacksam när jag inte gav henne en kram för en present, jag tackade, var rörd och sa att det var den finaste present jag fått av en vän. Jag berättade för henne att jag inte kramar henne för att hon putte bort mig enda gången jag någonsin försökt.. Jag skulle då slänga presenten jag fått.

Jag vet inte, är det jag som är dum?

Detta blev väldigt luddigt känns det som men jag ville få med en del men ändå inte allt.

Annons:
fridelfina
2016-01-06 14:45
#1

Hm, jag tänker att om du vill fortsätta ha en relation med en person som du beskriver som kanske lite aning "personlighetsstörd" åt nåt håll, så får du öva på acceptans. Skaffa dig en mental fjäderdräkt där taskiga kommentarer rinner av…. De är alla hennes val och du får göra egna. Det är nämligen svårt att ändra andra, lättare att ändra sig själv. Inte så att du ska ta in elakheter som sanningar om dig, inte alls. Utan grejen är att låta "skotten" gå förbi…. Nu vart det mycket bildspråk, men blev det svårt att förstå vad jag menar, fråga! Läs om narcissister och om borderlinepersonligheter, inte så att jag säger att din kompis har diagnos, men kanske nåt åt det hållet? Vi är alla lite "störda" åt ett eller flera håll, de som får diagnos är de som har stora problem i sin vardag….

 
 

Therese
2016-01-06 14:51
#2

Jag känner att jag inte vill ha det längre. Även om jag försöker att inte ta åt mig så gör jag det ändå, att få höra att hon förlorat alla "riktiga vänner" och ständigt att vi inte kommer bli vänner men att hon ändrar sig titt som tätt blir påfrestande.

Nej jag håller med dig, det känns som att något inte står rätt till men jag tror att det har med depression och social fobi att göra, tycker dock inte att det är ok att skylla på det och rättfärdiga att man sårar någon pga det. Jag får inte säga vad jag tycker men hon kan säga vad som helst till mig. Känns som att något gick snett, kanske pga isoleringen..

Samtidigt tycker jag om och synd om henne. Men det förstör ju mig gång på gång. Det är väldigt svårt.. :/

fridelfina
2016-01-06 15:38
#3

Börja med att öva dig på att inte få dåligt samvete, att inte själv vara den enda som tar ansvar för er relation. Ha bara kontakt när det är bra, och ha inte "ågren" där emellan. Hör av dig när det passar dig, och du känner dig stark. Och svara inte när du känner dig svag eller för att du tycker synd om henne.

 
 

Aleya
2016-01-06 17:50
#4

Bara för att man är sjuk så kan man inte bete sig hur man vill.
Skit i henne, hon har klantat till det själv så bra.
Skulle aldrig ha kontakt med henne igen om hon beter sig så dumt som du beskriver.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Therese
2016-01-06 21:53
#5

#3 Ja det är något jag måste jobba med, jag får dåligt samvete över det mesta.. Är något fel på jobbet måste ju jag ha gjort något fel, har även känt så efter en sjukskrivning, vore ju helt omöjligt att jag skulle göra fel på jobbet när jag inte är där. Pust!

#4 Jag tror jag håller med dig, jag är ganska säker på att den här relationen någonsin skulle förändras till det bättre d¨det sett ut såhär sen 2008. Tråkigt men sant.

Tack för era svar 🌺

Aleya
2016-01-06 22:13
#6

#4 kan säga att jag har varit riktigt dålig i depression. Och jag kunde vara ett rövhål i vissa saker. Men jag bad aldrig folk fara åt helvete eller lösa mina problem.
Jag har däremot tappat folk som INTE var bra för mig efter den depressionen, dom sög livet ur en och fick mig att må sämre i vissa stunder med deras pessimism.

Jag har kvar mina sanna vänner och ibland bråkar vi, men jag tycker ändå att hellre så bråkar vi och reder upp det än att göra som denna.

Mitt tips är att svara: Jag har blivit ordentligt sårad av dig, och jag känner inte alls att detta är en optimal situation att försöka sluta fred på.
Jag vill ha en paus nu när du behandlat mig på dessa vis(flertalet gånger) och att du ska fundera också på hur du behandlar andra,

Jag hör av mig till dig när jag sänger att jag har ork och lust.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Annons:
monstermash
2016-01-07 18:48
#7

Får du ut någonting bra av att vara vän med henne, och väger det upp att du blir behandlad såhär i omgångar? Om inte, så hade jag tackat för mig. 

Du skriver att det har varit såhär sedan 2008, är det inte skönare att kunna gå in i 2016 och slippa allt negativt hon drar med sig? :)

Therese
2016-01-08 06:10
#8

#6 Nej precis, jag har andra vänner med liknande problematik och det är inte alls samma vänskap :) Jag har försökt med pauser förut och det har inte hjälpt :/ #7 När jag tänker efter så nej.. Det kan jag nog inte påstå. Visst kan det vara trevligt att träffas och umgås men ska jag vara ärlig så händer det sällan mer än en gång om året. Mycket på grund av hennes mående och det kan jag skylla på henne för men när man blir bemött på det sättet så slutar det vara roligt. Ett positivt 2016 vore härligt!

BASE
2016-01-29 23:11
#9

Ångest,depressioner etc etc kan få ens beteende att ändras till mindre attraktiva sidor.Man får gärna vara empatisk förstående osv men samtidigt så nånstans så måste man trots allt inte acceptera sidor i längden som får en att må väldigt dåligt och drar ner en fullständigt.Tycker som skrevs ovan att berätta gärna hur du känner det och vad du accepterar och hanterar om vänskap ska fortsätta. Tycker väldigt synd om din vän om hon lider av sitt mående men fortfarande så måste du klara dagen med.Kan vara väldigt tråkigt men ibland är det så man är på så skilda platser att vänskap tyvärr får ett slut.

Mrsarrow
2016-03-20 10:09
#10

Lider med dig då jag själv har varit/är i en liknande situation… Hur har det gått med er relation? Du får gärna skriva tiöl mig ifall du vill prata av dig :-)

Therese
2016-03-20 10:51
#11

#10 Det känns så mycket bättre, har inte haft kontakt med personen :)

Therese
2016-03-30 09:42
#12

#10 Nu känns det mindre bra. Personen har gått till en gemensam vän och bett vännen att jag ska kontakta personen. Jag sa att jag inte ville det, så nu hoppas jag att hon inte fortsätter mer och förstår att det inte kommer fungera..

Mrsarrow
2016-03-30 13:44
#13

Det är ju besvärligt om man har gemensamma vänner, hoppas att er gemensamma vän inte behöver välja sida! Vill du verkligen att ni inte ska vara vänner mer så är ju absolut bästa att inte höras alls, inte på telefon, på riktigt, några sociala medier… Det bästa att ha noll kontakt och hoppas att hon glömmer och går vidare… Jag har en föredetta vän som sa massa hemska saker till mig, och det slutade med att hon sa att vi aldrig mer skulle höra av, så jag helt tagit bort henne ur mitt liv, men trots att det var hon som att hon aldrig mer ville veta av mig har hon hört av dig och sagt taskiga saker… fast det var över ett år sen vi senast hördes. Det är hemskt…

Annons:
Therese
2016-03-30 15:14
#14

Nej men precis! Jag kan inte höra av mig för jag vet att det kommer bli likadant, om och om igen, som de senaste fem åren.. Den här har sagt flera gånger att hon aldrig ska prata med mig mer, så går det en dag eller två så kommer hon tillbaka. Det är bara en energitjuv som tar och tar.

Såna behöver inte vi!

Visst är det skönt utan sånt!

Mrsarrow
2016-03-30 16:00
#15

Exakt! Det är ingen bra vänskap alls, det är sånt man inte behöver! Jag vet ju att jag mår så mycket bättre utan att den där personen är i mitt liv, för jag mådde bara dåligt av vår vänskap, som knapp var en vänskap. Jag försöker att tänka på sådant som får mig att få bra och fokusera på vänner som får mig att må bra istället!

Agafia
2016-06-09 12:37
#16

Känner igen mig i mycket av det ni skriver , jag bröt kontakten med min barndomsvän i vuxen ålder . Det var först då jag förstod att vänskapen var enkelriktad , att hon utnyttjade min vänskap men inte gav något i gengäld .

Upp till toppen
Annons: