(DU) Varför svårt att skaffa vänner?
Åh, varför ska det vara så svårt att skaffa vänner? Jag har länge varit väldigt, väldigt, väldigt blyg men det har blivit mycket bättre den sista tiden så jag kan prata med folk rätt bra (dock har jag samtidigt som jag blev bättre på att prata blivit sämre på att chatta, så typiskt..), och att skaffa ragg eller en pojkvän eller vad som helst - det är SÅ mycket lättare. Men vänner, det är så mycket svårare. Inte för att jag är helt utan kompisar, men ändå. Skulle vara kul med någon att prata med på internet också, är ont om det för mig just nu. Vet inte om detta är en kontaktannons eller en fråga om varför det är så svårt att skaffa vänner men det kan väl vara båda! Om någon vill ha mig som distansvän är jag en 22årig tjej som gillar att skriva, teater, musik, och är nörd på framför allt följande: båtar/segling, cirkus och allt som har med rymden att göra.
Skriv gärna tillbaka om du vill ha en mejlkompis eller nått :)
Hej! Du låter precis som mig! Jag älskar också teater, musik och att skriva. Hade det inte varit för min gräsallergi hade jag suttit bänkad vid cirkusen jag också. Jag har vuxit upp med att ha en morfar på Dalarö där dagarna bestod av fiske, segling och allt som hör båtlivet till. Det är underbart! Sen jag var liten har ett av mina största intressen varit det som finns ovanför oss, rymden. Det är så fascinerande och vackert! Jag ville länge bli astronom, men nu är jag inne på sjuksköterska. Det känns som ett mer realistiskt mål för mig. Annars spelar jag gärna sims eller umgås med valpen och pojkvännen. Jag är 21 år, och håller med - det är inte lätt att skaffa vänner!
Åh, tack för svaret, vi verkar faktiskt väldigt lika haha! Jag gick in lite på din sida och såg att du gillar sims också, vilket är något jag verkligen älskar och spelat så mycket till och från. Tycker du verkar vara en jättefin person!
Jag har märkt, eller jag märker nu att just nu har jag väldigt svårt att skaffa vänner för jag har svårt att ens orka skriva till folk.. (går dock rätt bra när jag umgås i verkligheten iaf så alltid nått) jag är inte deprimerad eller något sånt, vet hur det är så det vet jag att jag inte är, jag har bara så lätt att falla ner i passivitet för att jag varit så himla ensam i stort sett hela mitt liv.
Men iaf, roligt att få ett svar på mitt inlägg, och vi verkar rätt lika :)
Vart finns ni?