Jag bor med mamma, och vi kommer jättebra överens för det mesta vilket är jätteskönt. Pappa pratar jag knappt med och mina bröder samt pappas sida av släkten har jag ingen kontakt med alls för tillfället. Min moster har jag en fin relation med och mina kusiner kan jag umgås med om vi ses, annars pratar vi inte så mycket. Och lilla mormor är den finaste som finns! ❤️

Min familj är jag jättenära. Är även nära min pappas sida av släkten då våra familjer bor grannar i Sverige. 😃 Det är min faster, hennes man och deras son som är i min ålder. Är inte speciellt nära släktingarna på mammas sida, fast jag träffar ibland min mormor och min ena moster (även hon bor granne med min familj i Sverige, haha). Är helt ok med de andra men vi har ingen kontakt direkt…

Flyttade närmare 80mil bort för 2 månader sedan och har ännu inte saknat eller ägnat en tanke åt familj och släkt som är kvar i Småland så det säger väl en del 🙂

Mamma har lite halvt nämnt att det är tyst utan mig men inget mer över det.

Bra relation till de närmaste, vissa träffar jag dock knappt, vi är en hel del i släkten, vissa bor långt iväg med osv.
Men närmaste som föräldrar, syskon, faster, moster, farmor,morföräldrar och kusiner har jag bra kontakt och relation md :)

Jag har ingen relation till min familj eller släkt what so ever. Vi umgås emellanåt för sakens skull, men har ingen nära relation. Många i släkten har jag inte pratat med eller träffat på flera år.

Släkten på mammas sida har jag i princip ingen kontakt med alls, förutom morfar som vi hälsar på några gånger varje sommar (vintertid bor han i Spanien). Har inget intresse av att ha någon relation med dom andra heller riktigt.

Pappas släkt är jag något närmare även om vi inte träffas så ofta. Blir ofta något år mellan gångerna trots att dom flesta av oss bor i samma by. Men jag tycker ändå att vi har en bra relation. Jag har alltid känt mig hemma hos pappas släkt, och vet att dom skulle ställa upp utan tvekan om det är något. Sen har vi varandra på facebook så vi pratar ju om något händer och så.

Den familj jag har kvar i livet är mina vuxna barn och barnbarnen samt min Bror ,hans fru och deras vuxna barn . För drygt två år sedan flyttade jag 45 mil norrut utan min familj men vi har telefonkontakt , mailar , FaceTime och vi reser o hälsar på varandra .

Har nära relation till min 2 bröder. mina föräldrar är det småknepigt. Övrig släkt träffar jag sällan numera.

I min familj och släkt så är vi väldigt nära varandra. 

Jag är flera gånger i veckan hemma hos mina föräldrar, jag säger alltid att jag älskar min mamma och pappa. 

Mina syskon har jag också jättebra relationer med, förutom min ena bror som jag tyvärr inte pratar med sedan mitten av sommarn. 

Jag har jättebra kontakt med mina mostrar och min morbror med familjer, med min pappas släkt är det dock inte lika mycket efter farmor och farfar dog, men vi pratar med min farbror och faster via internet (Min faster bor i usa).

Jag har bra kontakt med släkten på pappas sida (träffas några gånger per år) men dom på mammas sida har jag inte träffat eller pratat med på flera år.  Min pappa träffar jag också några gånger per år då vi bor en bit bort. Mamma träffar jag flera gånger i veckan :)

Har ingen kontakt med någon släkting övht, på grund av att jag alltid haft jävligt dålig relation med båda mina föräldrar (så jag rymde hemifrån när jag var arton år och två dagar till en kompis familjs hus och bodde där). De enda i min släkt jag verkligen tyckt om är min mormor och morfar som båda är döda (mormor sen jag var 13 och morfar sen nått år sen). Resten av min släkt  är det inget fel på men har aldrig stått nära eller verkligen känt någon av dom eftersom mina föräldrar, som jag som sagt alltid haft världens sämsta relation med, typ velat hålla mig isolerad och massa såna saker.  Har inte pratat frivilligt med någon släkting sen jag var arton..

Jag och min sambo hyr lägenheten ovanför mina föräldrar, så jag träffar mamma och pappa nästan varje dag. Trivs bra med det! Har väldigt bra relation till dem och kan prata om vad som helst med dem. Mina bröder och jag pratar inte jätteofta men vi är absolut inte osams på något sätt.

I släkten finns det ingen jag ogillar eller inte vill ha kontakt med. Jag vet att jag kan höra av mig till vem som helst av dem om det skulle vara någonting. Det kan gå jättelång tid mellan gångerna vi ses/hörs, men allt är som vanligt när vi väl gör det. Extra bra relation har jag med min ena moster och min mormor. 🌺

Sambons familj hade jag kanonbra relation till förr men den har gått i kras. Sa alldeles nyligen upp all form av kontakt med dem. Trist, men det kanske löser sig i framtiden.